Nyheter

Tiden går, och här verkar det som det inte hänt något - men det har det! För att börja med hundarna:

Ziriuz har tyvärr inte fått träffa sin nye vän, Ludde och varit med honom på träning, så det har blivit väldigt litet stimulans. Skulle ha tränat honom själv en helg tillsammans med bevakningsgänget, men mina åtaganden i Munkedal gjorde att det krockade tidsmässigt. Synd, både jag och hunden hade sett fram emot detta. Jag får snart hitta på något själv med min älsklingshund.

Silke - ja med henne tränar jag regelbundet och går en hel del kurser för att förkovra mig. Är ju nybörjare i detta hantverk. G2-gänget har i stort sett träffats varje onsdag under hela våren, och det ger naturligtvis resultat Därför vågade jag göra elitklassdebut på ett workingtest i Edsken (Hofors) här om sistens. Det blev inte särskilt höga siffror, men vi nollade ingen ruta, och jag var nöjd. Tyckte att jag uppnådde det mål jag hade satt mig.

Silke är numera både ögonlyst och exteriörbeskriven. I båda fallen kommer hennes ängslan fram vid hanteringen, kanske inte så ovanligt på en så pass vek hund. Även hantering behöver tränas, men det glömmer man av, särskilt när man ser hunden i jaktarbetert - men se det är en annan parabel!

Aqua - det lilla yrvädret på snart 6 månader! Här tränas det stadga och passivitet. Valpträffar hos Anita, uppfödaren, där övar vi nu bl a fotgående och en försiktig övning i apportering. Bra stegringsplan! Dessutom inkallning och närsök med signal.

Den här lilla damen (snart lika hög som Silke!) har ett helt annat temperament än Silke. Silke var så enkel, men här får jag fundera och klura ut hur jag kan göra på annat sätt. En riktig utmaning - kul!

Gerd - lever intensivt, mycket arbete just nu, men lustbetonat. Erik har slitit med läxor och prov, där jag har fått gå in och styrt upp med tidsplanering. Han har haft sin pianokonsert, musikskolan har haft sin stora vårkonsert på Konserthuset med lysande recensioner. På onsdag är det avslutning på Judoskolan, och så börjar sommarlovet för Erik.

Mitt arbete är omväxlande - översättning och ibland korrektur av bok, problemlösning av hundekipage, valptester, kurs i vardagslydnad, lärare för instruktörer. Tur att jag är lat också, det gör att jag inte blir stressad.

Höstens mål: Att hjälpa Erik med läxarbetet - 8:an blir tuff. Fortsätta motivera honom i arbetet med musiken.

Försöka klara KKL (kvalificeringsklass A-prov) och även göra en B-provstart i Elit och komma till pris. Silke är trots allt bara 3 år.

Med Aqua gäller det att försiktigt bygga en bra grund att stå på och sakta arbeta sig fram mot en framtida start på jaktprov.

Den som lever får se!

25 November 2010

Nu sänker sig vintern över oss, och jaktprov och diverse tävlingar har avklingat. I lördags skulle Silke ha bedömts av domare under andjakt, sk KKL (kvalificeringsklass), men pga vädret ställdes det hela in. Därmed fick vi istället vara med i labradorlaget på den årliga Raskampen. Detta är en tävling mellan golden retriever, flat coated retriever och labrador. Varje lag består av 6 ekipage, två i Nkl, två i Ökl och två i Elitklass, vilket innebär att även en ung hund kan vara med efter sina förutsättningar.

3 rutor hade iordningställts; sök, dirigering och markering, alla med olika svårighetsgrader. Fritt val; ju svårare, desto högre poäng.

Trots vind och snö var humöret på topp hela tiden. Detta var kul och utan en massa prestige. Ett lycket arrangemang som sträcker sig över rasgränserna. Ett stort tack till Urban, Sara och Åsa som stod för upplägget och dessutom serverade varm glögg denna blåsiga vintermorgon.

Vem vann då? Ett glädjetjut hördes från deltagarna i Flat-gänget. De slog labbarna med 10 poäng, med golden gänget på 3.e plats. Nästa år blir det alltså Flatklubben som står som arrangör. Det ser vi fram emot.

Resultat Raskampen Kungsbyn 2010:

Namn Lag:	Poäng Ruta 1	Poäng Ruta 2	Poäng Ruta 3	Summa Poäng	Placering
Flatt, Lag Anders	180	160	130	470	1:a
Labb, Lag Sara	210	100	150	460	2:a
Golden, Lag Eva	170	80	100	350	3:a

2 November 2010

Oktober har just passerat revy med många underbart vackra höstdagar; hög klar luft och färgsprakande löv som långsamt ringlar ner mot marken, och äppelträden, så fulla av saftig frukt, godare än någonsin, tycker både vi och fåglarna. Vi låter dem äta, det finns tillräckligt till alla. Jag är höstmänniska, född i september, vill ha de färger som hösten erbjuder och trivs bättre i denna klarhet än i sommarens kvava värme.

Mitt hundliv består av olika delar – instruktörsjobb, analyser och konsultationer, och träning av egna hundar. Under hösten har jag haft en valpkurs på Brukshundklubben. Det är så roligt att se utvecklingen under kursens gång, och jag hoppas att deltagarna är lika nöjda som jag själv är – det vill utvärderingen visa.
Från att undervisa oerfarna hundägare till att hålla en veckoslutskurs för erfarna instruktörer är språnget stort. Men även instruktörer kan lära sig nya saker. Tillsammans med ett tiotal instruktörer från Kennelklubben blev det en rolig och trevlig helg på Fliken.

Just nu har jag ganska många kunder som söker för olika problem; allt från önskemål om bättre vardagslydnad till svåra bitproblem. Jag gör hembesök för att observera hunden i hemmiljön, intervjuar ägarna och gör en handlingsplan utifrån de uppgifter jag får, för att på sikt kunna förbättra relationen mellan hund och ägare. Mycket handlar om att skapa trygghet, och ingen människa förlorar på att undvika att gå i konflikt med sin hund, snarare tvärt om. Träffade två trevliga unga människor idag, som har fått ett stort problem på halsen, och jag tycker verkligen synd om dem. Jag skulle önska att folk tänkte sig för lite mer innan de skaffar hund. Och fortfarande lever folk i tron att man inte är någon bra ledare om man inte brottas och trycker ner hunden.

Har även varit mentaltestledare på en mentalbeskrivning för 9 st rottweiler, mestadels hanar, av varierande kvalitet. Kan konstatera att rädslor finns även i en stor och kraftig rottis.

Min egen hundträning har mestadels bestått av träning inför elitklass, och även praktisk jakt. Detta tar mycket tid, men gudskelov har husse upptäckt att Ziriuz är en trevlig kompis att ha med sig i skogen.
Oktober månad avslutades med en kurshelg på Lilla Träskaten. Att själv få vara kursdeltagare en hel helg är rena semestern, även om det inte är latgöra att ha Jens som instruktör. Han kör hårt med oss, med kluriga övningar och höga kriterier. Glädjen är stor när man får hunden att lyckas, och Jens ger sig heller inte förrän alla får ett lyckat resultat. Heder åt en sådan instruktör!
En eloge även till värdparet Jill och Peter, som har öppnat sitt hem för oss kursdeltagare. Vilken mat och vilken vänlighet och trevnad! Tror alla mår bra när man reser därifrån.

Nu går vi in i november, en mörk, regnig och oftast trist månad. Jag vill inte låta mig drabbas av den negativa tungsintheten som mörkret kan skapa, hellre tända mina stearinljus, kura skymning och tänka på allt som ger glädje. Mitt barnbarn Erik, till exempel, som står på tröskeln till en ny epok i sitt liv. Hur kan jag hjälpa honom att hitta rätt i livet? Han är farfars ögonsten och vår stora glädje och säkert en viktig orsak till att vi håller oss så aktiva. Och hur ska jag hinna med allt det roliga jag fortfarande vill göra innan timglaset runnit ut? Vrida tiden tillbaka? Nej, det finns bara en sak att göra:

CARPE DIEM!

28 September 2010

September närmar sig sitt slut, denna vackra månad i alla sina färger, mogen frukt och fräscha grönsaker. Jag borde ta ett rejält skeppartag i trädgården, klippa ner resten av gamla torra rosgrenar och binda upp de nya skotten. Tur att make och barnbarn sköter gräsklippningen och tar hand om all frukt, kör till musteriet, och efterarbetar råmusten - ett jättejobb. Därmed har vi egen äppelmust hela vintern.

Själv ägnar jag mig åt hundträning. Tjänstehunden Ziriuz har fått för lite träning den senaste tiden, men nöjer sig trots allt med lite personsök eller korta spår. Fick en improviserad bevakning i lördags. Våra hundar låg uppbundna i skogen, och två svampplockare märkte inte att de närmade sig Ziriuz. Han följde deras rörelser lugnt och tyst, och först när de var ca 5 meter ifrån honom, såg de hunden i gräset och vek försiktigt av. Så ska en bevakningshund bete sig.

Foto: Gerd Mortensen

För mig som är nybörjare vad gäller jakt och jaktträning har jag målmedvetet gått in för att nå det uppsatta målet. Det kräver mycket tid och noggrann planering. Efter senaste uppdateringen har jag varit på andjakt och kunnat konstatera att min hund Silke är en otroligt bra apportör. Jag slutar aldrig att fascineras över dessa medfödda egenskaper som bara finns där. Hur vet hunden hur den ska greppa fågeln utan att skada den? Bra avelsarbete?

Jaktproven är till för att bedöma dessa egenskaper. Efter ett par missar koncentrerade jag mig på det som behövde förbättras, nämligen en het hund som börjar pipa och vattenvägran pga för kallt vatten. En veckas systematisk träning gav resultat i söndags. Vi fick det andra efterlängtade 1:a-priset. Två 1:a-pris i ökl = Elitklass nästa! Det är bara att tacka och buga och smälta att jag har en elithund som bara är 2½ år.

Foto: Peter Raneryd

Det som bedöms är: Samarbetsvilja, sökarbete, fart, uthållighet, hur hunden använder näsan effektivt, dirigerbarhet, markeringsförmåga, skottreaktion, stadga, apporteringslust, apportgrepp, simteknik, vattenarbete, hundtolerans. Dessutom ska hunden ha visat spårningsförmåga.

Det är många bitar som ska falla på plats. Det ges alltid en muntlig och skriftlig sammanfattande kritik. Det här var Silkes kritik:

Arbetar idag mycket positivt med hög effektivitet med sin förare. Liten markeringsmiss påverkar inte betyget. Uppvisar alla goda egenskaper som en retriever ska ha.

Min uppfödare kan känna sig stolt!

Foto: Peter Raneryd

6 September 2010

Mitt arbete som hundkonsult gör att jag träffar många trevliga människor, som alla vill det bästa för sin hund, men som ibland har svårt att lösa de problem som förr eller senare dyker upp. Att förstå en hunds beteenden är inget man lär sig i en handvändning. Många tittar på diverse hundprogram på TV och där verkar problemet vara löst på ett par dagar - så är det inte i verkligheten. Att bygga upp en trygg och bra relation mellan sig och hunden kan ta lång tid, särskilt om hunden har blivit felbehandlad från början. Många ger upp för lätt, och då blir det synd om både hund och ägare. Andra kämpar på, och så småningom kommer de positiva resultaten. Jag har kunder av båda kategorier. Varje gång någon ger upp blir jag ledsen, och varje gång jag får positiva rapporter blir jag så himla glad.

De flesta problemen beror oftast på osäkerhet och rädsla hos hunden. Jag gör tester och observationer och ser hur hunden beter sig i olika situationer. Det vanligaste problemet är utfall mot andra hundar, men även mot människor; hundar som blir trängda och försvarar sig genom att bita, hundar med stort resursförsvar, revirförsvar osv. Jag försöker ge ägaren de rätta "verktygen" att arbeta med. Målet för alla är att hunden ska känna sig trygg och lita på sin ägare i alla situationer, en trygg och lugn ledare som "leder" sin hund till de rätta beteenden.

Jag ser en tendens till ett ökat antal blandraser, blandningar i alla storlekar och alla utseenden. Idag finns det tydligen en medveten uppfödning av blandras. Varför folk köper en blandras vet jag inte, men ofta handlar det nog om spontana impulser att vilja ha en hund, och hos uppfödare till renrasiga hundar med gott rykte får man ofta ställa sig på väntelista. Tyvärr ser jag alltför många som har köpt "katten i säcken", och därmed inte sagt att det alltid blir bra med en renrasig hund heller. Men med den ökning av problem som sker i vårt samhälle, finns det risk för lika hårda restriktioner för hundhållning som i andra länder.

Min egen hundträning har börjat ge resultat, och då först och främst jaktträningen som ju är en gren för mig. Under sommaren har det varit regelbunden träning inför höstens jaktprov, träning med ökad svårighetsgrad. Det är klokt att överträna, dvs göra det svårare än vad det ev blir på ett prov, genom att växla terräng, öka avstånden, flera störningar, osv. Jag har tränat med vår grupp varje vecka, gått på kurs och skärpt kraven på mig själv.

Förra helgen var jag på mina två första ökl-prov någonsin. Silke gjorde ett mycket bra arbete båda dagarna, menpå lördagen blev väntan på arbete för lång, och hon kunde inte hålla helt tyst, vilket innebar en sänkning till ett 2:a pris. På söndagen däremot var hon knäpptyst, jobbade minst lika bra, och 1:a-priset var ett faktum. Man måste ha två 1.a-pris för att flytta upp till Elitklass, men vi har iaf kommit halvvägs. Silke är så ung än, så jag är nöjd hennes prestationer hittills.

Ska ha en valpkurs på Brukshundklubben, vilket ska bli roligt. I egen regi har jag också funderat på att starta en kurs, antingen i specialsök eller en kurs i ren klickerträning. Om några av mina "gamla" kursdeltagare läser detta, så hör av er. Jag vet att flera är intresserade.

19 Juli 2010

Förr förra veckan var jag på Labradorklubbens Working Camp i Bispgården, Jämtland. 5 dagars hundträning i perfekt väder, och engelsk instruktör som var artigheten själv.

Vår eminenta instruktör Gordon Hodgon Foto: Gerd Mortensen

Övningarna var ibland svåra, men om man inte höjer ribban, blir man ju stående och stampa på samma pinnhål. Hela veckan var så rolig, lärorik och trevlig - många nya vänner fick man också!

Gordons medhjälpare Ann, Foto: Gerd Mortensen

En sammanfattning av vad jag bör tänka på i fortsättningen:

Gå inte ur linjen på walk-up!

Träna bättre fotgående (tycker jag själv)

Var noga med stadgan!

Träna svårare vattenarbete, särskilt dirigering!

"Don't sit back and wait till the dog has done wrong" = bättre och snabbare timing!

Silke snyggt tillbaka med en dummy. Foto: Gerd Mortensen

Tungt att ta sig upp. Foto: Gerd Mortensen

En del av punkterna är aktuella och viktiga, oavsett vilken sorts hundträning man bedriver. Var hemma hos en kund idag, och jag tror husse fick höra något liknande; lägg en plan, ha bättre timing, reagera snabbare innan hunden går igång¨.

Egentligen kunde jag lägga till ytterligare en punkt: Stör inte hunden med en massa prat, det blir för grötigt, och hunden förstår inte vad du menar.

Är man dessutom osäker själv, smittar det av sig på hunden. Detta är något jag känner igen på mig själv - det tar tid att lära sig hantverket.

Fredagens instruktör Thomas instruerar. Foto: Gerd Mortensen

28 Juni 2010

Midsommar har firats med allt som hör till. Som grädde på moset - ett underbart väder! Jag njuter av ljuset som gör att kvällarna blir långa och natten aldrig blir riktig natt. Eller som Harry Martinson säger i sin dikt Juninatt:

"Juninatt blir aldrig av

liknar mest en daggig dag"

Även i Norge hyllas de ljusa sommarnätterna. Jag har en älsklingsdikt som är tonsatt, har tyvärr glömt namnen, men följande två rader säger samma sak som ovan:

"Ein skal ikkje sova bort sumarnatti,

den er for vakker for det"

En uppmaning jag har följt många, många gånger! :-)

Nåväl, vad har hänt de senastge veckorna? Trädgårdsarbete, översättningsarbete, matlagning, vanliga vardagssysslor och hundpyssel. Städning då? Nej, det blir man allergisk av, så det får någon annan göra.:-)

Jon-Erik har avslutat terminen med pianouppspelning på Kulturskolan, och en stor vårkonsert på Konserthuset i Fryxellska skolans regi, där jag för övrigt hjälpte till i kulisserna. Alltid en stor upplevelse att höra 390 ungdomar sjunga under så duktig ledning av världens bästa musiklärare!

Själv har jag haft två föreläsningskvällar för uppfödare i Västmanlands kennelklubb, beteendelära med inriktning valputveckling. Socialisering och miljöträning är viktigt redan från 3 veckors ålder, så där har uppfödaren ett stort ansvar. Trevliga åhörare och bra diskussioner.

Har haft flera hundägare som vill ha hjälp med olika problem. Vilket är det vanligaste, tror du? Naturligtvis utfall mot andra hundar, men även mot människor. Dessa hundar är inte aggressiva och dominanta som många tror. För det mesta beror utfallen på osäkerhet, gränsande till rädsla, eller också ren frustration över att inte få komma till den andra hunden. Det gäller att se skillnaden. Ren aggressivitet förekommer ytterst sällan; det handlar mer om det vi kallar rädsleaggression. Kan jag få hundägaren att ändra sin egen sinnesstämning, är mycket vunnet.

Hundarna då? Det blir mycket jaktträning nu, så Ziriuz kommer lite i skymundan. Men Erik kör lydnad med honom i trädgården så det ryker, och själv har jag kört uppletande och spår, dessutom personsök med bevakningsgänget. Han är så lycklig bara han får ligga i bilen! Men - han har inte glömt sina gamla färdigheter.

Silke tränas i sök och vattendirigering. Det krävs mycket träning (för mig:-)) att få pris i ökl. Vi får se om vi är redo under hösten. Periodens höjdpunkt var utan tvekan på Lilla Träskaten för 14 dagar sedan. Jens Palmkvist höll kurs i sök, den svåraste terräng vi någonsin har tränat i, och i vattendirigering, som heller inte var lätt. Hans filosofi går ut på att pressa hunden till att lyckas på ett svårare steg än där man står, men samtidigt läsa hunden noggrant så att den inte far illa. Tycker jag känner igen detta från en av klickerträningens 4 konsekvenser - kriterier. Går det bra - höj kriterierna. Blir det fel - sänk kriterierna!

Nu åker vi snart på träningscamp en vecka, men först jobba som testledare på MH i två dagar. Ha en riktig skön sommar- och kom ihåg: LIFE IS FOR LIVING!

Många av de hundägare som söker hjälp hos mig har hundar som drar i kopplet och gör utfall mot hundar och människor. Orsakerna kan vara flera, men i de allra flesta fall går problemet att lösa. Min viktigaste uppgift är att försöka ändra hundägarens sinnesstämning - från att vara spänd och nervös när man ser en annan hund till att ha "verktyg" för mental beredskap och rätt hantering. En trygg ägare skapar trygg hund.

En av mina kunder har en hund som arbetar för henne som assistanshund, en duktig hund som markerar när matte är på väg att bli sjuk. En sådan hund ska kunna vara lös bredvid sin förare och inte bry sig om andra människor eller hundar. För snart 2 år sedan blev den påhoppad bakifrån och biten av en mindre hund. Sedan dess har inte matte känt sig trygg vid hundmöten, och heller inte vågat ha hunden lös. Undan för undan har problemet ökat med utfall och våldsamt dragande i kopplet mot andra hundar. Matte blir orolig och nervös, och hennes sinnestämning smittar naturligtvis av sig på en signalkänslig hund; angrepp är bästa försvar!

Jag får med jämna mellanrum rapport om hur det går, och med hundägarens tillstånd har jag kopierat ett av hennes senaste mail och lagt ut det på min hemsida, mest för att visa andra med likartade problem att man inte ska ge upp. För denna hundägare var det så illa att hon nästan inte vågade gå ut på rastningspromenad. Läs hur det ser ut idag - jag är så glad för hennes skull!

"Hej Gerd!!

Jag har bara glada besked att ge dig!!
Det går tom. att gå med Debra i ett lösare koppel,
precis som man gör i lydnad!!
När vi är på promenad så har jag kopplet löst
hängande i min hand och dragande är nästan borta!!
I helgen som har varit så var jag i väg och la ett spår
åt henne ,inte långt men så att hon fick göra något
som hon uppskattar, men det var blött i skogen!!
Har börjat träna lite lydnad igen och jag måste säga
att det har gått bra , det finns i henne och även jag har
kunskapen kvar ,fast det är mest lek just nu!!
Hade tänkt åka till brukshundklubben här i veckan och
vara lite störning och låta henne vara passiv alltså ligga
och titta på dom andra hundarna och kanske träna lite lydnad!!
Ha en bra dag och sköt om dig!!
Kram Anna och Debra"

Ibland lönar det sig att åka genom halva Sverige (nåja, det var bara 40 mil) för att gå i skola. Har varit hos Birgitta Staflund, Meadowlarks, och hennes jaktinternat. Det har varit en helg som har gett stor insikt i vad som är bra och vad som brister i träningen inför ökl-proven. Birgitta är rak, ärlig och har en härlig humor som jag uppskattar. Hon ser omedelbart bristerna hos hela ekipaget och säger det också. Men är samtidigt generös med berömmet när man lyckas, och när applåderna kommer, vet man att det är ärligt menat. Jag åkte hem med en mycket god känsla i kroppen och med ett dj.... anamma, det här ska vi fixa!

Kort sammanfattning av 2 dagars mycket variabla övningar:

1. Test för att bilda sig en uppfattning om varje ekipage - Parvis, dubbelmarkering, hämta den först kastade dummyn, därefter linjetag med dold apport.

2. Drive + sök. Skott och fallande "fåglar" närmare och närmare 4 ekipage på linje. Därefter vände alla om mot sökrutan, där varje hund fick hämta två apporter i taget, sammanlagt 16 apporter. När alla apporter var hämtade vände alla tillbaka mot "drive"-rutan, där samtliga "fåglar" hämtades in.

3. Växla mellan självständigt sökarbete på vilt och linjetag med dirigering, därefter tillbaka till självständigt sökarbete. Parvis arbete.

4. 4 ekipage på linje - skott och markering i fyra riktningar - vändningar på stället - skicka mot den apport man får besked om. Slät och lätt mark med synliga apporter.

5. Samma övning men i mycket svår och knölig terräng, längre avstånd, över stenmur, över vattenfyllt dike. Apporterna försvann ur sikte.

6. En blandning av markering och linjetag med stoppsignal: Hämta apport på kort avstånd, därefter över en bäck längre bort. Hunden ser när båda apporterna kastas. En ny markering på kort avstånd, men där vänder man hunden så den inte ser att apporten plockas bort, samtidigt som det kastas ut en på det längre avståndet. Man skickar hunden på ett linjetag, blåser stopp när den kommer till stället där den första apporten hade legat, för därefter skicka hunden vidare på ett ut-kommando till apporten längst bort.

För den oinvigde läsaren är detta rena grekiskan, men om man tänker efter och omsätter det i annan form av träning, handlar det om kriterier och stegringsföljd, vilket säkerligen mina egna kursdeltagare känner igen. Något som också känns igen, är att man arbetar med varje ekipage och de övriga ska observera, kommentera och diskutera. Att man efteråt ger ris och ros till varje ekipage är oerhört värdefullt.

Birgittas filosofi är bl a att träna lite men effektivt, och att det du tillåter hunden att göra, kommer den att fortsätta med, så acceptera inte felaktigheterna, utan gör om till det blir rätt (sänka kriterierna).

Så, alla vänner, ut och träna effektivt och var så tydlig att hunden förstår vad du vill!

6 April 2010

Påskdagarna har runnit iväg med en hel del trevliga saker - bra väder, mindre bra väder, god mat och dryck, påskgodis (inte så bra för vikten!) - lata, sköna dagar där jag har tryckt ned mitt dåliga samvete för allt skrivarbete som väntar.

Det allra roligaste har varit retrieverträningen tillsammans med goda vänner, först i Uppsala hos Åsa som hade lagt upp en klurig övning, sedan på Lilla Träskaten hos Jill och Peter (se länken www.retrievertraining.eu). Förutom rätt avancerade övningar bestod dagen av lite snöglopp (april, april), god mat, många skratt och skämt.

"Silke" Foto:Jill Raneryd "Silke" Foto:Jill Raneryd

Det märks att den långsamma stegringen av kriterierna ger resultat och att Silke börjar lyssna på dirigeringssignalerna, dessutom är hon snabb som en vessla och trygg i olika terrängskiften - men, vi har långt kvar, särskilt om matte kan låta bli att spåra ur!

På fredag åker vi till Småland på jaktinternat. Då blir det två dagars hårdträning hos en "sträng" och duktig instruktör.

"Silke" Foto:Jill Raneryd

22 Mars 2010
Förra veckan var full av översättningsarbete, men lite annat har jag väl också hunnit med. Onsdagsträningen går före allt annat, och denna gång hade Anita klurat till det så det blev en blandning av markering, linjetag och dirigering i olika svårighetsgrader. Ett par riktigt bra pass blev det, där jag kunde "stämpla" rätt kriterium - både hund och matte kände sig nöjda.

I lördags blåste det rejält. Båda hundarna skulle gå varsitt asfaltspår. För Ziriuz gick det väl hyfsat, men för Silke kändes det mest som att spåret var "borta med vinden". Vi avslutade med vind- och ljudmarkering; långt ifrån det bästa Ziriuz har gjort, men både Mariann och jag var överens om att så länge hundarna upplever det positivt, får vi vara nöjda. Hundar minns både positiva och negativa saker, och behöver få med sig en positiv minnesbild till nästa gång, alltså en uppgift som de lyckas med.

En positiv minnesbild fick nog både hundar och mattar ikväll, söndag, när vi hade avslutning på ämnessökkursen. Det blev "mannafall" pga snöovädret (många bor långt ute på landet), vilket innebar att det blev tid med mycket bra träning för varje ekipage. Det har varit så roligt att följa dessa hundar och förare i processen, från 0 till systematiskt sökande hundar. Detta måste vi bara fortsätta med, så jag kommer nog starta en ny kurs framöver. Intressenter är välkomna att anmäla sig.

Ett stort tack till Per som alltid ställer upp och ger mig tillgång till lokaler att träna i.

Foto: Åsa Eckerrot

16 Mars 2010
Vad har hänt på hundfronten sedan sist?

I onsdags tränade jag hos Katarina. Vi var fyra tappra själar som trampade i snö till knäna, ställde oss i var sitt hörn och kastade enkel- och dubbelmarkeringar till varandra, dvs till hundarna. Utöver själva markeringsträningen fick hundarna fysisk träning. Vi slutade innan de blev för trötta:-)

På kvällen var det åter den duktiga gruppen från Kennelklubben. Uppgiften var motivation - vad är det?

Fredagens skidtur på Mälaren gick över all förväntan. Min lilla jaktlabbe på 21 kg utsåg sig själv till draghund. Vilket driv! Idag gick det om möjligt ännu fortare, fick ju inte stopp på henne, och jag hade ibland svårt att hålla balansen i det isiga spåret.

I lördags var det dags för Ziriuz - en patrullstig med två ljudfiguranter och en vindfigurant. Gick rätt bra, särskilt vittringen på vindfiguranten. Han hör ljudet ute i skogen, viftar lite på öronen, men tycker inte att det är något att bry sig om. Gjorde dock ganska hyfsat ifrån sig ändå. Grabben har börjat lugna ner sig lite, så det är lite behagligare att "hänga efter".

Efter min uppdatering av specialsök fick mina kursdeltagare i kväll prova på en annan form av ämnessök. Samtliga har fått sina hundar fokuserade på uppgiften, vilket var glädjande. Detta är en kurs som ger mersmak, och det känns som jag vill starta en till. Hundar behöver arbetsuppgifter som tröttar ut dem mentalt, särskilt näsarbete. Jämför människans luktsinne med hundens, så blir människans "näsa" som ett frimärke och hundens som en fotbollsplan! Snacka om att leva i dofterns värld!

8 Mars 2010
Efter två helger på Dala Hundservice är jag nu uppdaterad och fått mer "input" om specialsök. Helgens behållning var irländaren Eric Burchell, en oerhörd meriterad och intressant person som har lärt upp hundekipage i 9 olika länder, från Singapore till USA, i detta svåra och viktiga arbete. Han berättade att fram till attacken på World Trade Center (nine-eleven) var det mest narkotikahundar som efterfrågades, men nu ökar hela tiden efterfrågan på hundar som söker explosiver. Utöver detta arbetar han med landminor, gas, räddning, osv.

Han använde min hund Silke för att demonstrera hur man lägger upp de första passen i inlärningen. Hon skötte sig bra - "a very good nose".

4 Mars 2010
Idag fyller min lilla Silke 2 år - grattis alla G2:or! Hon ska få en rejäl portion med rått kött, så hon blir stor och stark:-)

Trots allt var det Ziriuz' dag idag - vi har gått en låång patrullstig med två ljudfiguranter och en ryggsäck långt ute bakom en kulle som han vittring på.

Att vara figurant i skogen nu är inte det lättaste. När man med ena benet sjunker ned till över knät är det inte helt lätt att ta sig upp igen. Men det är väl inget för en 21-åring! (Se Facebook):-)

2 Mars 2010
Strålande vinterväder och mycket bra jaktträning. Vår träningsgrupp ökar långsamt svårighetsgraden, och bortsett ifrån ett par småmissar, löste samtliga hundar sina arbetsuppgifter. Det är fortfarande mycket snö i skogen, så det blir även bra konditionsträning för hundarna.

I kväll blir det lite grupparbete igen. Klassisk och operant inlärning, vad är skillnaden - praktiska uppgifter från hundens vardag. Dessutom analys av beteenden utifrån de fyra konsekvenserna. Det kommer nog att gå bra.

1 Mars 2010

Många hundar blir understimulerade, då de kanske aldrig fått någon riktig arbetsuppgift, och problem kan lätt uppstå. Ämnessök eller specialsök som aktivering är då ett utmärkt sätt att få hunden att använda sin näsa på ett systematiskt sätt. Det är fantastiskt att se hur hundarna lär sig snabbt och hur roligt de tycker det är. Många hundägare blir så intresserade att de t ex lär sina hundar kantarellsök. Inlärningen av ämnessök bygger på ungefär samma metod som man använder vid inlärningen av specialsök för samhällsnyttiga hundar, hundar som söker efter det preparat och den lukt den har lärt sig att leta efter t ex miljöskadliga ämnen, minor, narkotika osv. Idag arbetar man även med att lära hunden att markera sjukdomar.

Under helgen på Dala Hundcenter har jag uppdaterat mina kunskaper om ämnessök och praktiskt arbetat med egen hund, med främmande hund, instruerat främmande ekipage, osv. Detta är så roligt att jag nog får starta ytterligare en kurs utöver den som redan pågår.

Foto: Åsa Eckerrot

25 Februari 2010
Onsdagsträningarna blir bara bättre och bättre. Min uppfödare, Anita Norrblom, hade varit ute i skogen och skottat fram markeringsplatser och stigar för linjetag.
Det blev en hel del dubbelmarkeringar, till dels rätt kluriga, och sedan avslutade vi med att kombinera dubbelmarkering med skott och linjetag.
Alla hundar stod på linje, en skickades på markering, de andra på linjetagen. Det sprang hundar åt alla håll och kanter - inga problem.
För den oinvigde handlar detta om jaktträning inför kommande jaktprov. En härlig dag med härliga hundar och härliga kompisar.

Foto: Åsa Eckerrot

Innehållet i kvällens kurs handlade om repetition av inlärningsmetoder och inlärningstekniker, grupparbete med fokus på lydnadsmoment och delmoment, retning och förstärkning.
En otroligt trevlig och duktig grupp.